Koh Rong

Stavningen varierar, Koh Rongh, Koh Rung, Ko Rong, osv. En ö i sydkinesiska sjön utanför Kambodjas kust är det i alla fall. På väg att exploateras för att bli en lyxig resort med egen flygplats, golfbanor och 5-stjärninga hotell. Det första öppnar nu i december.

Vi bodde inte så stjärnigt över huvudtaget då vi bodde i en bungalow direkt på stranden. Sok San Beach bungalows närmare bestämt. Glesa golvplankor där sanden smidigt trillade tillbaka ner på stranden, väggar av bast och utan handfat i badrummet. Det var liksom glipor längs väggarna där duschvatten, tandborstvatten osv kunde rinna ner. Toaletten däremot hade ett riktigt avlopp. 24899162_1508720325913445_1848325776_n

Utsikten var stunning. Har aldrig varit med om maken till turkost vatten eller vit sand. Prio 1, bada, sola, slappa. Läste ut fyra böcker under den här 2 veckor långa semestern :). Fortsätt läsa ”Koh Rong”

Annonser

Då åker vi mot KAMBODJA

Sällan har jag haft sån resfeber. Jag hade nära på ångest och mådde fysiskt dåligt. Det brukar inte hända. Vet inte riktigt vad det berodde på heller. Kanske för att det är höst och hösten betyder mys, grotta in sig och ‘boa’. (Medan vår för mig betyder nya vyer, äventyr och spratt). Kanske för att jag inte visste riktigt vart vi skulle eller varför vi skulle dit. Alltså det är klart att jag visste vart vi skulle, jag hade ju bokat biljetter och tittat på en karta. Men jag hade inga förkunskaper om landet, kulturen eller nån specifik anledning till varför vi skulle just dit. När vi åkte till Indien var det en resa som jag längtat efter att göra sen jag var i övre tonåren. Den här resan var jämfört med Indienplaneringen i 25 år rätt spontan. Och slumpen gjorde att det blev Kambodja. Och just till den specifika ön – i Kambodja. Fortsätt läsa ”Då åker vi mot KAMBODJA”

När alla är med och leker

Bland de bästa minnena från min barndom finns stunder då de vuxna var med och lekte. Jag minns sommarfester då föräldrarnas kompisar lekte ‘vinken’ eller ‘burken’ i trädgården och gick all in. Det var så galet roligt att se den här andra sidan av de vuxna. Att de också verkligen försökte, smög, sprang som tokar och blev sura när de förlorade. Vi möttes i leken på lika villkor. Ofta hade jag en fördel genom att vara liten och känna till trädgården, men de sprang fortare än mig och hade sina knep. Vi var jämlikar. Likaså minns jag med varmt hjärta den traditionsenliga mörkerkurragömman hos farmor och farfar. Jag har ingen aning om hur och när det började. För mig har den alltid funnits. Fortsätt läsa ”När alla är med och leker”

Canyoning – att ta sig nerför en fors

Ett av sommarens stora äventyr var Canyoning. Jag och min då nästan 13-åriga dotter ställde klockan och gav oss iväg till Anduze, där vi skulle möta upp vår guide och de andra äventyrarna. Här kommer hennes historia: Fortsätt läsa ”Canyoning – att ta sig nerför en fors”

Att tova

Jag har den äran att känna en fantastisk människa som lever närmare naturen än de flesta andra jag känner. En dag fick jag besöka henne och lära mig hur jag tovar med hjälp av såpvatten och något att rulla in det i. Ullen kom från hennes egna får och fanns i grått och vitt. Vi tillverkade sittunderlag under en mysig förmiddag i hennes växthus, under pedagogiskt och kärleksfullt förevisande av proffset själv.  Fortsätt läsa ”Att tova”

September – Skördetid

Få saker får mig att känna mig så rik som när jag kan gå ut i trädgården eller skogen och hämta min mat. Det är en helt annan, och för mig så mycket mer äkta känsla än att gå vägen runt jobb-lön-affär-hem för att få sin middag.  Fortsätt läsa ”September – Skördetid”

När källaren är en sjö

En ‘vanlig dag’ på ett jullov för något år sedan i Champcaluson – anything can happen…

Köpte fisk när vi var och handlade. Den var salt. Väldigt. Insaltad kanske till och med. Stod saltad på paketet, men jag tänkte inte vidare på det utan saltade som vanligt i stekpannan. Fisken avnjöts (inte) till grannens hysteriska blinkande juldekorationer och senaste skivan med barnhits. Och väldigt mycket vatten… Innan fisken inhandlades gick jag in i källaren för att starta pannan och få lite värme i huset. Jag möttes av en sjö. Spännande. Så när vi kom hem igen tog jag mig för att flytta på sjön. Jag vill inte ha den i min källare nämligen. Jag upptäckte då ett rör som Jag inte tidigare sett. Ur röret forsade det vatten. Därav sjön. Spännande. Hålet utanför porten där vattnet tydligen skulle försvinna var ej funktionsdugligt som sådant, kan man lungt säga. Vattnet som forsade in i min källare kom från vägen, det rinner liksom igenom mitt hus. Spännande igen (jag försöker bara hålla mig positiv). Jag tillkallar granne. Grannen säger: putain… Medan jag förtvivlat sopar och sopar bort vattnet som fortsätter forsa gräver grannen i hålet. Med handen. Han hittar mycket därnere. Inget av guld tyvärr. Vi slangar bort vattnet. det funkar men inte tillräckligt fort. Granne 2 tillkallas. Hål nr.2 upptäcks. Inte heller där rör sig vattnet. Vi bygger en de-tour för vattnet medan hål 1 och 2 undersöks noga. Tillfälliga lösningar diskuteras. Att vi måste slå sönder betongen på uppfarten är givet. Kanske även inne i källaren och väggen, för att se vad vattnet kommer ifrån. Ring borgmästaren och fråga om du får gräva upp trottoaren, säger någon. Jag kan ringa borgmästaren och be honom gräva upp trottoaren. Säger jag. Det är ju inte mitt problem att, jo, det är verkligen mitt problem men inte mitt fel, ju, att vattnet från vägen leds in under mitt hus. Kan man tycka. Eller? Sen kommer döttrarna som undrar om vi är klara snart. Tar en pinne och står och gröpar i hålet. Som vi gjort från och till i 2 timmar nu. Slurp, säger det och vattnet rinner undan.

-Nu försvann det! säger hon nöjt och går in igen. Jag tackar granne 1 som har lera upp till armbågarna och granne 2 som blöder på handen. Sjön är borta, barnen hungriga och jag en fisk att tillaga.

Lisa

För mer om mitt kära Champclauson klicka här!