Vilka signaler är det vi skickar till barnen?

Tänk om barnen skulle ha 1230 timmar av, låt säga, sexual och samlevnadskunskap? Skulle antalet unga kvinnor som söker hjälp på ungdomsmottagningen för trasiga underliv minska då? Antalet våld i nära relation gå ner? Våldtäkter minska? Män som kan prata om känslor öka?
Om läroplanen skulle innehålla 153 hela dagar i naturen, vad man kan äta, hur träden pratar med varandra och symbiosen mellan arter? Hur du bygger ett reningsverk, vilka svampar som är ätliga och vilka fiskar som behöver vad för att överleva. Vilka ungdomar skulle det forma då?

Hej regeringen

Hej folket

Låt oss göra ett tankeexperiment.

Först bakgrund. Vi vet att Sveriges unga mår allt sämre. Den psykiska ohälsan ökar, missbruk går ner i åldrarna, medicinförskrivningen har ökat med 25% de senaste 5 åren och är nu uppe i 35 miljarder kronor per år. Överdoser bland unga ökar i skrämmande hastighet. (Lyssnartips: tramadoltjejerna på P1)

Utanförskapet och segregationen ökar, alltfler unga får svårt att komma in på arbetsmarknaden, bli en del av ’samhället’.

Vad gör vi åt det?

Vi vägrar att utreda narkotikapolitiken medan köerna till BUP växer. Vi anställer fler poliser medan fler elever inte klarar grundskolan. Till exempel.

Vad har alla barn och unga gemensamt?

Skolan. Alla måste gå i skolan.

Att höra till, vara med i en grupp eller ett sammanhang är livsviktigt för människan. För våra förfäder på savannen betydde ensam livsfara, det har vi med oss. Vi går därför väldigt långt, nästan hur långt som helst, för att ’höra till’.

Vuxenvärlden signalerar tydligt, med hjälp av skolan, vad som är viktigt för att få bli en del av ’samhället’. Kan du det här så är du välkommen. Kan du det inte så har du förlorat. Du dög inte. Du passar inte in. Dina chanser att bli en del av ett ’vi’ minskar radikalt. Det finns inte så många vägar att gå.

Vad som ska ingå i detta ’måste-lära-sig’ borde ju rimligtvis vara något som vi tycker är viktigt att ALLA kan. Något som ALLA har användning för i livet. Senare i studierna kan du själv välja inriktning om du vill lära dig köra skogsmaskin, vaccinera folk eller grotta ner dig i kemiska formler. Men inte i grundskolan, för där ska alla lära sig samma sak.

Så vad är det som vi signalerar till våra unga att det är så viktigt att de kan för att bli en lyckad och lycklig vuxen? Är det att hantera sina känslor, förstå samspel och att ta hand om sig för att må bra?

Förutom svenska så är Matte det största ämnet i grundskolan. 1230 lektioner för att vara exakt. Eller 153 8-timmars dagar. Eller 5 hela månader. Så förutom att det är viktig-ast att kunna prata, skriva, läsa och veta vem August Strindberg var, så är det enormt viktigt för din framtid att du kan algebra, ekvationer och bråk med negativa tal. Då blir du lycklig! Då blir du en lyckad samhällsmedborgare och får vara med i gemenskapen!

Sedan 2019 höjde man antalet matte-lektioner med 105 stycken till, mestadels på högstadiet. För vi vet ju att alla hormonstinna tonårshjärnor mår så bra just av – matte ❤️. Kanske var det ett försök att komma tillrätta med den ökande psykiska ohälsan? Forskningsreferens på den tack?!

Förstå mig rätt. Matte är bra, matte är viktigt. Der är bra att kunna överslagsräkna när du handlar, det är användbart att veta hur många liter färg du behöver för att måla ditt sovrum eller hur mycket pengar du sparar på ett rea-pris. Men- 1230 timmar? På riktigt.

Och det är här jag vill göra ett litet tankeexperiment.

Tänk om barnen skulle ha 1230 timmar av, låt säga, sexual och samlevnadskunskap? Skulle antalet unga kvinnor som söker hjälp på ungdomsmottagningen för trasiga underliv minska då? Antalet våld i nära relation gå ner? Våldtäkter minska? Män som kan prata om känslor öka?

Om läroplanen skulle innehålla 153 hela dagar i naturen, vad man kan äta, hur träden pratar med varandra och symbiosen mellan arter? Hur du bygger ett reningsverk, vilka svampar som är ätliga och vilka fiskar som behöver vad för att överleva. Vilka ungdomar skulle det forma då?

Eller om de skulle läsa 5 månader om hur den egna kroppen fungerar, om hormoner och vad som stör dem, vad de gör i kroppen och varför. Vad stress är och hur det kan hanteras. På vilket sätt det du äter påverkar dig, varför ångest finns och hur ägglossning känns? Bara för att ge några exempel. Hur skulle det forma våra unga? Vad skulle det signalera från vuxenvärlden att det är viktigt att kunna?

Tänk om vi la ner lika mycket tid som vi gör på att räkna ut roten ur Pi som på psykologi, akupunktur, omvärldskunskap, animering, dataprogrammering eller astrologi.

Det är klart att det skulle påverka oss, forma på vilket sätt vi ser på världen och oss själva i den.

18% av tiden i skolan är matematik.

Alla barn blir inte ingenjörer.

Men alla barn interagerar med andra människor. Alla människor lever med sig själv. Varje dag.

Igår frågade jag mitt gymnasie-barn hur många lektioner sexualkunskap hon haft på grundskolan. Svar: 2.

Jag frågade, vad tror du att du kommer att ha mest nytta av i livet, de två lektionerna sexualkunskap eller matte-lektionerna (1230 st).

Barnet: sexualkunskapen så klart.

Hur ska vi hjälpa våra unga som förtvivlat försöker passa in och vara med i samhället, som äter ångestdämpande och kämpar med dålig självkänsla? Vad är viktigt att de lär sig för att bli fungerande (och förhoppningsvis glada) vuxna utan medicinering?

Ta lite algebra och lite potenser vetja, så blir det bra lille vän.

Lisa

2 reaktioner till “Vilka signaler är det vi skickar till barnen?

Lämna ett svar till Emmie Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s