Symptom på utmattningsyndrom enligt 1177:

• Du har ingen energi och upplever en stor trötthet som inte går att vila bort.
• Du känner dig utmattad.
• Du har svårt att somna på kvällen eller vaknar många gånger under natten.

• Du är lättirriterad, orolig och nedstämd.
• Du har ångest.

• Du glömmer saker och har svårt att koncentrera dig.
• Du har problem med att planera och genomföra uppgifter.

• Du har fysiska besvär som hjärtklappning, yrsel och värk.
• Du är väldigt känslig för ljud.
• Du kan få olika typer av besvär från magen och tarmarna.

Du är ofta mycket känslig för all slags stress. Det är också vanligt med skuldkänslor och skamkänslor. Du kan också känna dig misslyckad och nedstämd om du inte klarar av ditt arbete, dina studier eller ditt vardagsliv som du brukar.  

Personer som har utmattningssyndrom kan också ha en depression.

Psykisk hälsa enligt Folkhälsomyndigheten:

Den psykiska hälsan är grunden för vårt välbefinnande, vår hälsa och vår funktionsförmåga./ /Begreppet kan vara svårt att förklara men kortfattat handlar det om hur vi mår och trivs med livet, men också om vår förmåga att klara av livets upp- och nedgångar.

Statistik enligt Folkhälsomyndigheten:

Nedsatt psykiskt välbefinnande är ett mått på psykisk ohälsa. Det innebär att man under en tid har känt sig orolig och nedstämd och kanske tappat tron på sig själv. Vid den senaste mätningen 2018 var det sammanlagt 17 procent av befolkningen i åldern 16–84 år som uppgav att de hade ett nedsatt psykiskt välbefinnande. 

Röster från verkligheten hösten 2019 i Uppsala:

”Lydia”: – Jag vet inte hur min dag ser ut när jag vaknar. Jag blir otroligt stressad när jag har en tid och sen kanske inte personen kommer direkt när vi sagt. Då liksom vet jag inte vad jag ska ta vägen, får panik och börjar gråta. Sen glömmer jag mina saker hela tiden, som att mitt huvud inte är med. Jag kan leta efter mobilen i hela lägenheten när den ligger framför mig på bordet.//

//Och jag blir ledsen hela tiden, börjar gråta och glömmer saker. Häromdagen var jag så förvirrad att jag inte hittade hem. Jag kom från ett annat håll än vad jag är van vid och kände inte igen mitt hus, så jag hamnade väldigt långt bort och fick fråga efter vägen till sist. Så blir det för mig, det är kaos i huvudet. Jag träffar läkare och kurator och det är bra, men jag behöver mer hjälp. 

Lydia är kritisk till att den enda hjälp hon erbjuds från vården är antidepressiv medicin. Hon tycker att de skriver ut mediciner alldeles för lätt och istället skulle erbjuda henne annan rehabilitering. 

– Sjukvården gör människor till knarkare! //

//”Anders” tror att psykisk ohälsa kan leda till missbruk, kanske lite som i hans fall. 

– Det var ju för att jag inte mådde bra som jag missbrukade. Mitt missbruk ledde mig sen till hemlöshet. Men missbruk är mer nedsvärtat än psykisk ohälsa. Majoriteten tycker synd om dem med psykisk ohälsa, medan de tänker att missbruk är självförvållat. //

// Hon åkte dit för stöld och häleri och fick ett års socialtjänstsamtal. När det visade sig att ”Sofia” bara blivit utnyttjad i sammanhanget och inte var hjärnan bakom, ansågs hon inte ha några problem. Hon var ju också den duktiga flickan i familjen och samtalen handlade därför inte om hennes mående. Men Sofia drack fortfarande för att våga gå till skolan, hon skar sig varje kväll och hon hade panikångestattacker. Ett år av veckovisa samtal med en vuxen person gick utan att det kom fram hur Sofia egentligen mådde. //

//”Johan” har en grav ADHD-diagnos men får ingen medicin: Den här gången, tredje försöket, har Johan gjort egenremissen på nätet, 1177. Han har nu väntat i 9 månader på svar. Om han så småningom blir kallad måste han ha ett godkänt boende. Det är därför han nekats medicinen hittills. Är du hemlös anses livet vara för ostabilt för att medicineras. Han måste dessutom vara ren från amfetamin, som han alltså tagit i nästan 40 år, för att vården ska kunna skriva ut det lagliga amfetaminpreparatet.

//Han behöver ringa till sjukhuset och be att få betalningsdatumet uppskjutet, sen samla ihop räkningarna och ta med dem till socialtjänsten för att göra en ny ansökan och hålla tummarna att den blir beviljad. Såna här långa processer tycker Johan är svårt. Att ta reda på ett nummer, ringa ett samtal, plocka ihop papper, besöka soc-kontoret, fylla i en ansökan, osv. Problem av det här slaget uppstår emellanåt. De tenderar att också växa sig större eftersom Johan har svårt att rätta till dem på egen hand.// 

För att läsa hela deras historia – se Livets Hårda Skola – skärvor ur verkligheten

/ Lisa