På flygplatsens inrikesterminal:

Påminns direkt om att kö, as we know it, är något väldigt svenskt. Checkar in efter assistans från en flygplatsarbetare med ’influence’. Får följa med bagaget i en korridor märkt ’staff only’ och vinkar hej då till packningen. Blir visad till en annan korridor då vi inte riktigt förstår skylt-systemet, eller om det ens finns ett skylt-system.

– Ta andra trappan.

Finns bara en trapp och kommer då till Security, de tar korken till min vattenflaska och även om jag dricker upp får jag inte tillbaka den. Kollegan får däremot behålla sitt vatten. Och korken.

Planet är sent. Det finns inga tavlor eller skärmar att se på och bara en gate som det ständigt köar folk vid. Till sist ropas det ut:

– Last call!

Vi har inte uppfattat andra utrop dock. Men högtalarna är inte de bästa och engelskan inte supertydlig så vi kan ha missat. Och vi skyndar framför kön och hoppar på flygplansbussen som åker runt bland planen och droppar av lite folk här och där. Då kör vårt flyg iväg.

Vi står utanför bussen och ser hur det åker iväg, med våra väskor ombord.

Tillbaka till terminalen och disken som inte har ett kö-system as we know it. Vår vän med ’influence’ ringer destinationen och ber de spara våra väskor på plats. Bakom disken ska de boka om oss till morgondagens flyg. Det går bara ett per dag.

Följande utspelar sig också bakom disken. Personen som bokar pratar också i telefonen (om en helt annan sak), med en kollega vid sidan (om en helt annan sak) och en person från ett annat flygbolag (om en helt annan sak), personen bakom oss i kön får sina biljetter och en annan person lämnar sina papper och sin mobiltelefon på disken. Vi får ett papper som tillhör någon annan och en personal går iväg med våra boardingkort. Vi blir ombedda att betala och personen skickar ett sms och pratar sedan med personerna bakom honom (om en helt annan sak), stämplar ett papper och svarar sedan i en annan telefon (om en helt annan sak). Personen i en annan kö får sina biljetter och de pappret vi fick hittar sin rätta ägare. Vi får några biljetter men inte alla och sen går skrivaren sönder. De behöver våra gamla bokningsnummer (efter att vi betalat? Efter att de skrivit ut vissa biljetter?) och vi får ett nytt papper men det var inte heller vårat. Efter ett nytt samtal (som givetvis handlar om något helt annat) och en professionell penga-räknare gjort sitt (givetvis stämde det inte, det fattades lite, trots att vi kontrollräknat 2 ggr/3 personer), lite chitchat med en kompis (om nåt helt annat) och lite fix med skrivaren så får vi sedan, efter ca 1 timme, den sista biljetten och ett glatt: see you tomorrow!

Imorgon är en ny dag- och ett nytt försök att flyga vidare. Andas Lisa, andas.

Lisa, Nigeria