Sophie lever i Frankrike 1916. Hennes man konstnären målar hennes portätt innan han försvinner iväg till kriget och staden invaderas av Tyskarna.

Liv lever i London i början av 2000-talet och portättet av Sophie hänger på hennes vägg. Vi får följa dessa två kvinnor och hur deras vägar korsas trots att de lever i olika sekel. Jag fastnar mest för Sophie, för beskrivningen av hennes hemstad, hotellet hon driver och människorna som besöker det. Det är en stark kvinna och en stark historia, jag blir berörd. Kanske hade det varit annorlunda om boken bara hade handlat om henne. Kanske är det för att jag kastas iväg till London och nutid emellanåt som det blir just så bra. Jag vet inte. Men jag vet att när jag stängde boken efter sista sidan saknade jag Sophie mer än Liv. Det är en riktigt bra roman, och jag läser gärna mer av Jojo Moves. Hon är en väldigt skicklig berättare. Jag kan fortfarande känna kylan av frostkall lera på mina nakna fötter. Läs den.

Lisa