Stavningen varierar, Koh Rongh, Koh Rung, Ko Rong, osv. En ö i sydkinesiska sjön utanför Kambodjas kust är det i alla fall. På väg att exploateras för att bli en lyxig resort med egen flygplats, golfbanor och 5-stjärninga hotell. Det första öppnar nu i december.

Vi bodde inte så stjärnigt över huvudtaget då vi bodde i en bungalow direkt på stranden. Sok San Beach bungalows närmare bestämt. Glesa golvplankor där sanden smidigt trillade tillbaka ner på stranden, väggar av bast och utan handfat i badrummet. Det var liksom glipor längs väggarna där duschvatten, tandborstvatten osv kunde rinna ner. Toaletten däremot hade ett riktigt avlopp. 

Utsikten var stunning. Har aldrig varit med om maken till turkost vatten eller vit sand. Prio 1, bada, sola, slappa. Läste ut fyra böcker under den här 2 veckor långa semestern :).

Instagramvänlig plats. Minst sagt. De första dagarna gjorde vi så lite som möjligt. Vi hängde här. Läste, lekte små lekar och hade mobilfri tid. Så vi kom ner i varv. Vi förstod snabbt att de som kom hit bara stannade ett par dagar, de ö-hoppade eller strand-hoppade och gjorde de aktiviteter som fanns för att raskt dra vidare. Våra nio nätter var en lång bokning här. Att jämföra med de tre veckor vi var i Indien och då alla tyckte att vi skulle stanna så kort. Olika sätt att resa. Olika platser att förhålla sig till.

Det fanns ett 10-tal ställen att hyra in sig på i rum eller bungalows, sen fanns en ‘resort’ som var det lyxiga stället dit vi gjorde utflykt ibland och tog en färskpressad juice eller en bit mat.

Bakom själva bungalowen låg den ‘bygata’ som fanns på Sok San Beach. Den trafikerades av vespor och gående från klockan 5 på morgonen till midnatt. Där sprang barn med små tutor, gäss, hundar, hela familjer på samma moppe och vespor med släp, plus turister på väg till och från restaurangerna. Det byggs här också. Inom några år måste de bungalowsen som ligger på stranden, som våra, flyttas till andra sidan ‘gatan’. Stranden ska vara allas egendom.

Bygatan

The Moon restaurang

Här blir det hus

Bakom de få husen som finns är det djungel. Med kobror i. Bland annat. En utflykt vi gjorde var att vandra till ett vattenfall. Vi fick göra flera försök då vi inte hittade första gången men andra gången, efter lite strapatser och klättring hittade vi det som kallades vattenfall. Det var inte jättemycket vatten varför det inte var så imponerande som det kan vara förstod vi. Vi är lite bortskämda från vårt älskade Frankrike…

Gött var det i alla fall att svalka sig i vattnet och inta picknicken på klipporna. Imponerande det är med djungel. Verkligen. Och märkligt att vara omgiven av växter som jag inte har en aning om vad det är. I en svensk skog har jag ändå lite koll vad saker heter och kan användas till, men här…nope, inte en susning.

Vi fick snabbt en favoritrestaurang som hette The Moon. Mycket tack vare att borden och fåtöljerna var placerade direkt på stranden med levande ljus på borden. Mycket mysigt. Och gott.

Bästa rätten, vattnas i munnen bara jag tänker på den

Middagsdags – mörkt kl.18.00

Elen  kom till ön för bara något år sedan och nu kom och gick den lite sporadiskt. Vissa ställen hade egna aggregat. Wifi var det på grund av det förra också lite dåligt med (vilket var toppen faktiskt – här och nu, här och nu). Allt som fanns på ön kom med båtar från fastlandet, inklusive vårt dricksvatten och matvaror. Vågade inte tänka på det enorma sopberget som enbart vi lämnade efter oss. Och soporna som samlas ihop, om de gör det, bränns rakt upp och ner. Denna brist på saker skapar kreativitet, vilket vi såg fler exempel på:

Kryp fanns det däremot gott om. Det första vi fick göra var att köpa myggspray för att skydda oss mot sandflugor. Vi trodde först att den inte fungerade då vi fick lite bett ändå men det visade sig när vi slutade att den visst fungerade. Sandflugebett var inge kul. I vattnet fanns det också havs-löss, något jag aldrig hört talas om tidigare men som märktes genom att det sticktes som att man fick små stötar i vattnet. Omysigt, japp. Vissa dagar var det bättre och andra sämre, var du stilla var de på dig mer. De betten var dock inte farliga och kändes inte så länge men tog absolut bort lite av den paradisiska känslan… Sen hade vi en lite större inneboende (40 cm) som stavas G.e.c.k.o. Och låter så: GE…..kooo…     GE…..koooo ….  loud and clear… på natten.

Natten kom tidigt och solnedgången var magisk varje gång.

I kommande inlägg ska jag berätta om vår endagstur med snorkling och fiske. Nu Godnatt!

Lisa