Parfym

Doftminnen är bland det starkaste vi har och kan på en millisekund ta oss tillbaka till en plats, en person, en känsla. Jag minns en mycket bra övning vi fick göra på Österlens folkhögskola när jag gick skrivarlinjen. Fröken delade ut små flaskor med olika dofter och på en given signal fick vi öppna den vi hade fått för att raskt skriva ner vad vi associerade till. En del fick gödsel eller godis, jag fick en damparfym.

Jag har nyligen varit ute och rest, mer om det i senare inlägg. På taxfree letade jag efter min nuvarande parfym som jag haft i flera år och känner mig väldigt hemma med. Min doft liksom. Till min stora frustration fanns den inte någonstans och väl hemma i Sverige får jag veta att den utgått ur sortimentet. Kanske inte överallt, men det räckte för att jag skulle få en smärre identitetskris. Doft är så mycket. Och jag blir någon annan om jag inte luktar jag.

Kom då att tänka på en text som jag skrev för många herrans år sen, när jag aktivt jobbade som cirkusartist och reste runt i världen. Den handlar om just parfym och vad det betyder för ens person: 

23730697_1488004267985051_1972611010_o

Parfym

Jag brukar få lön en gång i veckan, ibland varannan. Första lönen på ett nytt kontrakt går snabbt åt till en massa måsten. Andra lönen kan man tänka efter lite mer vad man behöver i det nya landet och i det nya livet men det blir inget över. Tredje lönen är underbar, då kan jag köpa parfym. Det är så lyxigt. Dyrt och exotiskt. En ny doft till mitt nya liv. Det konstiga är att jag aldrig har tänkt så. Men när jag tänker tillbaka har jag faktiskt en ny doft för varje land.

I Schweiz var det Fleur d´eau. Vi var i Genéve, det var april och jag var förälskad. Det var en varm dag, så att man kände att sommaren inte var långt borta. Jag hade en lång mönstrad kjol och en randig tröja. Jag gjorde precis vad jag ville. Vi gick på stan och doftade oss snurriga på alla parfymer som Genéve kunde erbjuda. Så hittade jag den. En enkel glasflaska med en kvinnosiluett på.

Fin. Förälskad. Fri.

I Italien var det jul. Den konstigaste jul jag varit med om. Jag gick i T-shirt och åt spaghetti på julafton. Jobbade jättemycket och fick en parfym i julklapp. Sculpture. Jag hade köpt en parfym till min vän också i julklapp. Jag hade köpt Sculpture pour Homme. Jag hade det skönt i Italien. Mycket tid ensam i solen. Jag tycker om att vara ensam. Jag gjorde upptäcktsfärder, spelade munspel och var lugn.

Tillfreds. Tid. Tankar.

Bruxelles stavas det på franska, Bryssel, och det var där jag var i drygt ett halvår. Storstad med mycket oväsen och otrygghet. Jag lärde mig väldigt mycket där. Om livet, om mig själv och om människor i allmänhet. Ett annat sätt att leva, ytterligare ett att lägga till de förra. Jag tyckte om det, det nya sättet att leva som jag lärde mig. Jag tyckte om människorna jag lärde känna och jag var stolt över mig själv. Halvåret i Bryssel är det hittills tyngsta i mitt liv men jag visste att jag skulle igenom och komma starkare ut efteråt. Det gjorde jag. Det blev vår och jag köpte en present till mig själv, Fleur d´ete.

Stolt. Stark. Storstad.

Det var hett i luften och jag var het. Lite allmänt het på allting. Frustrerad och sökande efter nåt eller någon som kunde ge mig min behövda dos av adrenalin. Det var sommar i Paris. Min supermarché-inhandlade parfym hette Escada Sport. Flaskan lika lysande knallgrön som jag kände mig. Jag ville flyga . Jag ville explodera. Jag ville svettas tilsammans med de vackra kropparna omkring mig. Jag visste att det snart skulle vara slut.

Sol. Sex. Saknad.

Jag var på väg hem efter ett långt kontrakt i ett land långt bort. Det var oktober och jag längtade efter höstmörkret och min familj. På båten mellan Helsingör och Helsingborg växlade jag in mina sista utländska pengar. Tjugorna hade blivit mindre medans jag varit borta. Jag gick till taxfree och såg en parfym som jag kände igen. Escada. Jag sprutade ut doften på min hals och var inne på svenskt vatten.

Mamma. Mörker. Mys.

Ibland känner jag en doft av Sculpture när jag möter en kvinna i parken. Då är jag tillbaka vid medelhavet och plockar blommor på sandbankarna. Alla mina parfymer tar mig tillbaka till de länder och de liv jag levde där. Jag köper aldrig parfym hemma, det hör till lyxen som kommer med den tredje lönen. Jag har inte fått lön på länge nu och flaskan börjar sina. I´ve got to go…

 

Eftersom min flaska börjar sina i nutid också och ‘min’ parfym inte längre finns kanske jag måste börja sniffa runt på andra möjligheter. På mer än ett sätt.

Lisa

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s