När hösten är här

Jag gillar hösten. Jag gillar årstider, jag gillar förändring, när jag ser att saker händer, byter skepnad, får nya färger, utvecklas, invecklas, avvecklas och går i ide. Jag vill också gå i ide, inte jobba, vara inne och mysa, träffa varma människor, diskutera nya idéer och dela erfarenheter, äta god mat, dricka varm choklad ur burk och läsa framför brasan.

Jag gillar inte hösten. För den är kall och blöt och lång och färgerna tar slut och saker dör och jag fryser och kan inte gå i ide. Ni hör ju. Det är komplicerat.

Jag och barnen hade en idé om att bjuda in släkten till ett ide-party. Vi skulle äta så mycket vi bara kunde och sen lägga oss i en stor hög och sova några månader, tills mars ungefär kom vi fram till. Det är ju bara det att vi skulle vakna ju!! Vi är ju (tyvärr) inte ide-djur. Men jag är nog, lite.

När det är höstrusk ute är det fint att vara inne och titta ut på det ruskiga. Då vill en gärna vara på ett varmt och mysigt ställe. Som Sätra Brunn. Jag växte upp där, bland alla gamla husen på den anrika spa-anläggningen. Fortsätt läsa ”När hösten är här”

Annonser

Att bo i en fyr :)

En fantastisk födelsedagspresent jag fick i år var en helg vid havet. Jag visste inte vart vi skulle, fick bara packlista och tid och plats för upphämtning. Underbart roligt, spännade, lyxigt och skönt. Skönt att slippa tänka, slippa planera, slippa styra upp, oroa sig och slippa ha ansvar. Jag kunde bara vara.

Det visade sig att vi skulle övernatta i en fyrvaktarbostad. Som en dröm. I princip så nära havet det gick att komma, med milsvid utsikt över kobbar, skär och hav hav hav.  Fortsätt läsa ”Att bo i en fyr :)”

När alla är med och leker

Bland de bästa minnena från min barndom finns stunder då de vuxna var med och lekte. Jag minns sommarfester då föräldrarnas kompisar lekte ‘vinken’ eller ‘burken’ i trädgården och gick all in. Det var så galet roligt att se den här andra sidan av de vuxna. Att de också verkligen försökte, smög, sprang som tokar och blev sura när de förlorade. Vi möttes i leken på lika villkor. Ofta hade jag en fördel genom att vara liten och känna till trädgården, men de sprang fortare än mig och hade sina knep. Vi var jämlikar. Likaså minns jag med varmt hjärta den traditionsenliga mörkerkurragömman hos farmor och farfar. Jag har ingen aning om hur och när det började. För mig har den alltid funnits. Fortsätt läsa ”När alla är med och leker”

Farmor – du saknas

Farmor.

Min farmor är en stark person, jag skriver är, fast hon är död sen många år, för jag känner att hon fortfarande finns. Hon finns hos mig. Farmor satt alltid på samma plats i köket. Hon hade sin nötta pinnstol inkilad mellan skafferiet och köksbordet, riktad ut mot rummet. Inte mot bordet, för då kunde hon inte få plats att sätta sig, så trångt var det. Hon vände inte ens på den när hon åt, hon satt snett då, med benen utåt och överkroppen vriden mot bordet. Konstigt att hon inte var alldeles sne, egentligen. För hon satt alltid där. Man såg henne genom köksfönstret när man kom uppför trappan, och hon kunde se vem som kom. Samtidigt såg hon spisen, diskbänken och den ständigt högljutt tickande köksklockan. Farmor satt där alltid när jag kom. Bara satt. Ibland spelade hon yatsy med någon. Ibland med mig. Oftast inte, för jag hade inte tid. Jag hade fullt upp med att leva mitt liv, på andra platser än hemma hos farmor. Fortsätt läsa ”Farmor – du saknas”