Nedanför viadukten hade samlats över 1000 ortsbor, en del i tidsenliga kläder från när viadukten byggdes. Det fanns en bar (givetvis- det finns ALLTID en bar) och viadukten var belyst med färgade spotlights. Strax efter 23.00 började showen. Under tiden som det berättades om viaduktens historia och dess betydelse för orten belystes den från alla tänkbara håll och på alla tänkbara sätt. Det spelades pampig musik och det sprutade fyrverkerier. Där stod vi i mörkret tillsammans med så många andra och tittade upp på denna otroliga byggnad. Under mäktig Titanic-musik (typ) hördes visslan från ett ånglok och så kom det tuffandes – längst där uppe på viadukten- ett 150 år gammalt ånglok. Håren reste sig på armarna och jag blev alldeles gråtfärdig, så bra var det. Då trots att jag inte har någon stark koppling till vare sig ånglok, grannbyn eller viadukten. Showen fortsatte med mer historia, bildspel på viadukten (skickligt), mer musik och tokmycket fyrverkerier, har aldrig sett så mycket någonsin. Ångloket möttes sen av framtiden- ett nytt tåg kom från andra hållet och de möttes i mitten under stort jubel.

Galet påkostad show. Längtar redan tills 200-års jubileet :). Och så kanske jag önskar mig fyrverkerier i form av vattenfall till min nästa födelsedag. C.R.A.Z.Y.

Lisa