Vad den riktiga översättningen för franskans ‘Tresorerie’ är har jag inte kollat upp. Men jag har kontakt med dem. Två gånger om året skickar de brev till mig med uppgifter om att jag ska betala skatt. Problemet är att de skickar breven till den adress som jag hade för fyra år sedan. Den är inaktuell sen länge och de stackars hyresvärdarna får alltså fortfarande mina franska brev. Förlåt. Jag mailar till Tresoreriet men får inga svar. Jag skriver min nya adress men får inget svar. Breven mottar jag alltid i efterhand och mina inbetalningar blir alltid försenad och det tillkommer förseningsavgifter. Alltid.

Jag ringer till de och de är så snälla och säger att det gör ingenting att det kommer sent. Men de kan inte ändra adressen. Inte via mail, inte via post, inte via telefon. Jag måste komma dit, personligen. 

Så nu äntligen tog jag tag i det och letade rätt på vart denna skattkammare låg. Jag började hos borgmästaren då jag tyckte det verkade som en bra idé. De hänvisade mig in på gården. en stor trapp, sa de. Jag gick in på gården, flera stora trappor. Jag gick in i nästa byggnad och där hänvisade de mig in bakom huset, en stor trapp, sa de också. bakom huset bland fjolårets löv och en trasig och övergiven parkering såg jag två trappor. Ingen av dem stor. Men jag traskade uppför den ena där det stod en skylt med något sjukvardande, och där uppe fanns en dörr där det stod Tresorerie på. Inte så flashigt direkt.

Glatt klev jag in och deklamerade: Här är jag nu!

Jag fick såklart fylla i ett formulär, fransmän älskar formulär. Jag kunde dock inte fylla i så mycket mer än min nuvarande adress då jag halvt glömt den andra. Jag behövde inte visa id-handling. Jag frågade hur de nu skulle veta vem jag var. Den glada mannen bakom kassan skrev in ‘UPPSALA’ i sitt system och berättade att de hade bara en invånare med adress i Uppsala.

Nu har den invånaren rätt adress också.

Lisa