Det växer så det knakar i Frankrike och deras grill-säsong startade för månader sen. Varje gång vi kommer ner så möts jag av en djungel. Varje gång röjer vi fram trädgården. Det kommer troligen inte vara annorlunda den här gången. Hoppas bara att klätterväxterna vi planterade i höstas har växt mest. De som ska ge skugga på balkongen.

En vinterdag då vi nyligen kommit ner var en sån trädgårds-röj-dag:

Dagen bjöd på idel solsken, så trädgårdsarbete stod på schemat. Som en varm vårdag i Sverige, en sån där så att man får ta av sig jackan för att det är för varmt. Och att man känner solens strålar i ansiktet ni vet, när man blir så där glad att solen kommit närmare. Nu hade den ju inte det, utan jag hade kommit närmare den, men det var samma känsla. Grävde fram en del av trädgården. Den blev fin-are. Storasyster hade svårt att välja sysslor då det mesta inbegrep något äckligt. Definitionen äckligt är i hennes värld mycket bred, och denna dag inbegrep det allt som kunde liknas vid en insekt. Vilket det finns en hel del av under plattor som ska travas upp, jord som ska grävas i, gammalt gräs som ska flyttas till komposten eller stenar som ska sopas rena. Bekymrad över hur hon då kunde hjälpa till, utan att vidröra något ‘äckligt’ gav jag henne uppgiften att dokumentera arbetet med mobilkameran. Hon gillar fyrkantiga saker med skärm och får hon hålla på med min telefon är hon glad. Hon är dessutom mycket duktig på att ta kort, så jag tyckte det var en lämplig uppgift. Fotandet övergick senare i en film om hela huset, där hon går från rum till rum och pratar sig framåt, -här har vi ett gammalt äckligt konditori, och här inne är det massa äckliga gamla grejer, och här i den gamla lägenheten är det trasiga gamla äckliga saker, osv, osv. Om jag vill visa mina vänner filmen, som blev så lång att telefonminnet blev fullt, så gör jag det helst utan ljud.

Lisa

För mer Champclauson klicka här!