Hästhistoria

Under mitt sista besök i Rumänien pratar jag rumänska ganska bra. Jag vet inte riktigt hur det gått till för det hade gått ganska lång tid sedan jag sist var där och jag hade pratat mycket franska under tiden, så jag troddde att det skulle bli svårt och att jag skulle blanda ihop språken. Men det gick alldeles utmärkt och jag kunde prata om både ditt och datt.

Glad över att kunna göra mig förstådd sitter jag och berättar om min häst, att jag haft en liten svartvit häst sedan jag var barn och att vi haft mycket kul ihop. Han är gammal nu och bor inte hos mig längre, säger jag. Att min pappa har en häst som han tävlar på, långdistans.

Jag har lagt märke till att de rumänska hästarna har röda garn-tofsar som hänger på sidan av huvudet och frågar vad det är. Men ingen kan svara. De ser förbryllade ut. Har lyssnat noga på allt jag berättat, frågat lite. Jag tycker det är konstigt att de inte vet varför man har dessa röda tofsar på hästarna och försöker förklara min fråga ytterligare. Plötsligt säger en att jag menar hästarna? De som springer och har kärror efter sig?

– Ja, det är ju det som jag har sagt hela tiden! Hästa…

Jag har sagt OST! Jag har blandat ihop ordet för Ost med ordet för Häst! Jag har berättat om min gamla ost som jag haft sen jag var liten och min pappas tävlingsost!

Inte konstigt att de såg förbryllade ut! Konstigt land, det där Sverige!

Lisa

Mer språksvårigheter, men då på franska, kan ni läsa om här: Franska språket