Jag älskar min cirkusvagn, den är underbar. Vissa saker var dock lite besvärliga med att bo där. Uppskattar nu mycket min köksbänk, till exempel. Även om den långt ifrån garanterar att det blir mindre knaprigt…

För några år sedan, i vagnen:

Är och handlar och ser ett erbjudande om en hel färsk lax med kort datum, så nu kostar den bara 60 kr. För en hel lax! Det är ju strålande och jag slår till. Dottern kånkar och leker fascinerad och äcklad med den inplastade fisken på väg till bilen.

-Alltså, jag vill ha sån där lax i raka bitar, inte en hel fisk!

-Den kommer att bli bitar, meddelar jag. När vi kommer hem inser jag att laxen är större än mitt kök, och att försöka lägga det hala djuret på min lilla lilla skärbräda blir mest ett skämt. Laxen har stjärten på spisen och huvet i diskhon. Och skinnet är supersegt och händerna bara glider omkring. Jag vill inte tappa den. Liksom. Jag börjar med att steka bitar, inte så raka, med lax, så mycket som får plats i stekpannan, samtidigt som jag kokar potatis, hjälper skolbarnet med matteläxan och dagisbarnet att fläta sin mylittlepony.

Det börjar lukta bränt (det gör det iochförsig ofta när jag lagar mat) och jag ska lägga i ny lax, skålen med färdig lax börjar bli full, jag bygger på höjden, lax hela veckan. Stekpannan går varm och det osar väldigt, har ingen köksfläkt utan bara ett rör. Satte in en köksfläkt i det röret men sen jag glömde sätta på den en gång smälte den, oops, och gjorde allt bara ännu värre då den täppte till röret helt och hållet. Så jag slet bort den igen.

Men jädrans vad det luktar bränt!! Jag hetsar med det förbannade laxskinnet som vägrar bli skuret i och flaxar runt med laxen hej vilt för att jag så snabbt som möjligt ska kunna få ner den i den osande stekpannan. (Jag skulle ju också kunna stänga av gasen på spisen tills jag var klar kanske ni tänker, men det är inte riktigt min melodi. Min melodi är mer att jag är snabb, hrmm.) Det är ju bara det att det inte är stekpannan som osar. Det är potatiskastrullen. Det har kokat torrt och är alldeles svart inuti.

-Oj, hörrni barnen, det blev lite knaprigt det här…

Lisa