Momo – eller Kampen om tiden skrevs 1973 av Michael Ende, samma person som skrivit Den oändliga Historien som råkar vara min favoritfilm från barndomen. Sett den oändligt många gånger (märkte ni skämtet..) nu senast med mina barn.

Det var inte heller längesen som vi läste om Momo. Ett barn i en obestämd tid som bor i en amfiteater. Momo ser mänskliga värden och bygger broar mellan vuxna och barn medan andra makter stjäl tid från människorna som aldrig kommer igen. En fantastisk bok. Verkligen. Otrolig. Fantastisk. Vilken berättare! Vilken historia! Vilken fantasi! Michael Ende fångar både stora och små läsare och lyssnare i denna fortfarande och kanske ännu mer idag, aktuella saga. Det är andlöst spännande och den är ytterst svår att släppa – protesterna är stora från barnen, bara lite till, bara lite till! och jag är inte sen att säga: -ok, lite till, för jag är minst lika nyfiken. Det är ingen liten fråga som avhandlas i boken. Många frågor egentligen. Och det är mycket tilltalande. Barn är kloka. Klokare än vuxna många gånger. Och den här boken är inte en ‘barnbok’ utan kan precis lika gärna läsas av en vuxen, utan barn som lyssnar vid sin sida. Den är en klassiker och jag tycker att alla borde läsa den eller få den läst för sig. Innan det är för sent.

I helgen och nästa helg kan en dessutom avnjuta den i teaterform i Sala då Teatergruppen Cameleonterna sätter upp den. Finns även som Facebookevent. Skynda och boka om ni inte redan gjort det för biljetterna tar snabbt slut. Mycket nöje!

Lisa