Jag firade nyligen min födelsedag. Ganska långt efter att jag fyllt egentligen. Jag ville ha en fest, men jag hade inte riktigt ork att engagera mig för att boka en lokal och bjuda in så där långt innan som en bör om en vill att folk ska kunna komma. Så därför blev det försenat. Men det blev i alla fall. En klok vän sa, låt dina kompisar stå för festen så du inte behöver tänka så mycket. För det gör jag alltid. Tänker. Mycket.

Jag älskar fester och jag brukar ordna lekar, tipspromenader, tävlingar, happenings och en massa roligt som jag själv tycker om när jag går på fest. Nu skulle jag alltså inte göra det. Jag ordnade lokal, dryck och inbjudan. Familjen fick laga mat. Sen fick gästerna stå för underhållningen som var hemlig för mig och under kvällen skötte de all roddning med mat, disk, plock och pyssel. Så jag fick njuta av alla underbara människor, dansa och bli överraskad. Det var ljuvligt och överväldigande. Jag tänkte under kvällen att jag var fysiskt omgiven av kärlek, att det är det som jag älskar så mycket, blir lite hög av. För även om en inte hinner träffa alla jättemycket så blir det så enormt när så många man älskar omger en. Vilken egoboost det är att alla var där för min skull. För att fira just min födelsedag. För att de tycker om mig. Det är svårt att ta in i huvudet, att förstå. Men det känns. Kärleken som omringade mig då och lever kvar. Mitt hem är fyllt av blommor och vackra ord, mitt jag av minnen. Väntar gör en hel massa datum med inbokade träffar med familj och vänner som hittat på överraskningar. Jag är rik som har så många fina omkring mig. Tack livet. Tack för all kärlek.

Lisa