Klosslådan, vilken form ska passa in i vilket hål? Det vrids och vänds och provas. Fyrkanten är den i särklass lättaste formen. Den ser likadan ut från alla sidor och är ytterst svår att sätta fel. Den är en kub. Fyra hörn hur en än vrider och vänder på den.

Den runda skulle man kunna tro var den lättaste, för där finns ju inga hörn. Men den ser inte likadan ut från alla håll då det är en cylinder och inget klot. Har ni nånsin sett ett klot i en klosslåda? Inte jag heller.

Jag tycker om runt. Det är mer odefinierat än fyrkantigt, inte så bestämt, korrekt, början slut, stopp. Mer fritt – evighetigt. Jag vill ha allt runt. Jag skulle vilja bo I ett runt hus med en rund dörr och runda fönster och ha en rund säng som man kunde ligga åt alla håll i. Förstå vad stor den skulle vara J. (Jättesvårt att möblera med ju – NÄHÄ för rummet skulle ju också vara runt!). Jag vill ha runda bord för där kan ingen välja sida, alla blir tillsammans, mer vi – och inga hörn att slå sig på.

Mmm men det är enklare med fyrkantigt när man bygger. Det är ju därför man så sällan ser runda fönster och runda hus.

Jag förstår att fyrkantigt är enkelt, absolut. Frågan är – ska vi sträva mot det enkla? Enklaste? Jag menar, om vi går till oss själva, vem är så väldigt fyrkantig egentligen? Jag tycker mig se att vi spretar lite både här och där, har hörn och former lite hur som helst, varenda en av oss.

Om vi tänker oss att vi är klossar, och samhället är klosslådan, så ska vi alla passas in, om och om och om igen, klossarna blir lite nötta i hörnen och en del går sönder och en del kommer bort. Och en del klossar – passar inte in I en enda form. En del kan man pressa in, jodå, med lite våld, vilja och vaselin kan man nog få av en del spret och fila till några hörn så att det ska passas in jorå minsann. En del går enklare, men det tar oftast i nånstans, det är nånstans som det känns lite, skaver lite, inte riktigt glider sådär smidigt som klosslådemakaren hade önskat. För återigen – vem är egentligen sådär fyrkantig?

Den som öppnar lådan uppifrån och bara häller i klossarna så att de kan få ligga där alla tillsammans I en härlig blandning gör fel, det är fusk, ute ur leken. (Jag älskar de människor som gör det, som ju de facto är den enklaste lösningen av alla, det är att se bortom systemet – love it)

Jag har aldrig heller sett ett stort runt hål på lådan där alla formerna kan komma in. Nejdå, det är bara vissa former som är välkomna. Rätt ska vara rätt, hoho, jodå.

Jag tycker som sagt om runt, och min absoluta favoritform är solen. Att rita, att se på, att ha på väggen, att tänka på, att dyrka. Den är rund, och den rör sig, pulserar, brinner, är inte fast. Den strålar åt en massa olika håll och ibland går den I moln. Hade jag varit en form så hade jag nog varit en sol, som aldrig hade passat in I ett enda hål för det var så mycket spret på mig. Jag hade fått lov att gå I moln helt och hållet för att pressa in mig i det runda hålet, så kunde jag skina lite därinne, lite lagom eftersom strålarna begränsas av klosslådans väggar. Så kunde jag gå i moln igen för att pressa mig ut så att jag kunde stråla allt jag orkade utanför. En del strålar kanske skulle skina in i lådan, vissa klossar därinne skulle njuta av solskenet medan andra skulle dra ner persiennerna. Mmm, jorå, så skulle det nog bli.

Vilken form är du?

Lisa