I höstas såg jag William Spetz föreställning: Mormor, jag vet att du är i himlen, men har du tid en timme? på Scalateatern i Stockholm. I helgen kommer han till Reginateatern i Uppsala och det är risk att det är slutsålt. För den är bra. Det är en modig människa som står på scenen och ger av sig själv. Som berättar, sjunger, showar och är både pricksäker och rolig. Han är skarp i sina iakttagelser och stark i sin kärlek till sin älskade mormor som numera bor i himlen.

För de som liksom jag inte följt William Spetz youtubekanal är karaktärerna nya, jag förstår av publiken i salongen när det är något de redan känner till, men inte jag. Som gympaläraren som redan när han gör entre på scenen möts av jubel och applåder. Ingen skada skedd, då jag några minuter senare med skratt-tårar rinnande nerför kinderna applåderar och jublar med dem.

Det är en fin föreställning med mycket kärlek. När jag går ut från salongen tänker jag på hur viktiga vi är för varandra. Hur mycket skillnad en person kan göra i en annans. Hur viktigt det är att se, att finnas där, att älska, och förstå att en är viktig. Att det en gör, gör skillnad. Onda ord och blickar. Snälla ord och blickar. Livsviktigt.

Han är på Turne hela våren så gå och se! Återkommer till Stockholm i april.

Lisa