Det känns att det har vänt. Att ljuset återvänder. Det känns att strålarna som når ner värmer. Och jag vänder mitt ansikte mot dem som en blomma och suger åt mig av dess kraft. Oj, vad jag behöver det här.

Att luta mig mot en faluröd vägg i vårsolen fyller mig med lycka. Lycka över en vacker barndom där lediga sol-dagar som denna lugnt spenderades på källartaket, drickandes te och ätandes digestivekex med smör och ost. Med soundtracket från hönorna som vågat sig ut på den frostbitna marken för att snappa åt sig ett och annat grässtrå.

Lycka över att allt går i cykler. Att våren kommer tillbaka, att nytt liv föds och gammalt försvinner. Att det finns chanser, nya. Nya dagar, nya tider, nya bekantskaper. Nya vägar att gå, människor att möta och mirakel att upptäcka. Lycklig över att vara så liten i allt det stora. Solen som gör allt möjligt. Kan bara känna tacksamhet.

Lisa