Så många människor, så mycket folk. Så många ögon som vill. De suger åt sig allt de roliga, längtar efter skratt, fascination, att få. De kommer nära nära, så många som vill ha. Så många händer som vill ta i min, så många selfies. Så många bilder med unga grabbar, med mormor, med barn, med pappan, mamman och bebisar som läggs i min famn, selfie! selfie! Så många filmer vi fastnat på. Så vi kan glädja i mörka stunder, igen och igen och igen. Så många Thank You! Så många,hundratals, tusentals, som ett mantra. En tacksamhet som är enorm.

Jag går runt i civila kläder och försöker förstå, försöker ta in. Människor flockas på trottoarer för att komma åt kontakterna som restaurangägarna lagt ut, de laddar sina telefoner. Människor köar för skor, hundratals köar, hundratals köer. För en banan, för vatten, för registrering, för mat. En industri. -One line! -Hold the line! Pressade volontärer, crowdcontrol.

En promenad längs med havet, stranden är kantad av trasiga gummibåtar och undermåliga flytvästar. Jag sätter mig ner. Men måste resa mig igen. Beviset för mänsklig rädsla var för nära. Diarré. När jag ser mig omkring är det överallt. Jag går försiktigt från stranden. Styr mina steg mot kyrkan. Tänder två ljus. Ett för de som lever, för att de ska orka, för att inget mer ont ska få hända dem. Jag tänker på alla jag älskar, mina barn, min familj och alla underbara vänner, små som stora och mina tårar droppar på marmorgolvet. Jag tänker på alla de som förlorat någon kär, på alla de som just nu är några hundra meter bort i små tält, i väntan på ett bättre liv.

Ett ljus för de som dött. För de som inte klarat resan, för de som drunknat eller på annat sätt gått under på flykten. Jag ber för att de ska få springa mot solen; varma, torra och med ro i själen. Idag vill jag tro på alla gudar.

Det är dags för mig att sätta på mig min clownkostym, att möta barnen, de som lever här och nu, Ali, Roshanna, Mostafa, Yasmin, Dora och alla de andra. Ansikte för ansikte, människa för människa. De vackraste människorna som finns, allas våra barn. Två barn kommer jag inte att möta. Deras pappa begraver dem idag. Må detta få ett slut. Amen

Lisa – clowner utan gränser, Kos nov. 2015