Numera köper jag säckvis med spackel-pulver och blandar hej vilt när ett nytt rum ska fixas. Inför första rummet var jag mer tveksam. Tänker tillbaka på det nu och inser med stolthet att jag börjar bli lite rutinerad på det där med spackel. Delar nu en upplevelse från 2013:

Att handla i Frankrike

På listan står det diskmedel och diskplopp. Propp. Plopp. Det heter säkert nåt helt annat egentligen, nåt fint, men jag har skrivit diskplopp. Diskmedlet hittar jag lätt. Sen hittar jag diskborstar på ett helt annat ställe än diskmedel och jag funderar på logiken i det tills jag hittar disktrasor på ett tredje ställe och tänker att den franska logiken är annorlunda än den svenska. Letar i ytterligare 10 minuter efter diskploppen, som ju skulle kunna vara bredvid majonäsen, till exempel, man vet ju inte riktigt hur de tänker, menar jag. Att fråga efter en diskplopp på franska känns för svårt. Faktiskt. Så jag ger upp och diskar under rinnande vatten istället. Jamenar, det går ju också.

Nästa ställe är byggvaruhandeln. Jag ska ha spackel. Jag vet inte vad det heter. Men jag tänker att jag hittar det. Det gör jag inte. Så jag frågar, efter sånt där vitt och kletigt som man har på väggen, typ. Butiksbiträdet ställer några frågor och efter en stund förstår han vad jag vill ha. Enduit, heter det. Dagens glosa alltså. Enduit = spackel. Det finns två sorter. En liten burk med klet, som jag är van vid (van betýder inte att jag har någon vana vid spackel alls egentligen, det betyder bara att det är den enda sorts spackel jag stött på under mina fåtaliga spackelsessioner.) Burken är alldeles för liten ser jag ju på en gång, skulle behöva köpa minst fem stycken, svindyrt. Den andra varianten är pulver som man ska blanda med vatten. Hmm. Klurigt, kan bli fel, ju. Så jag tänker att jag fegar ur och tar…så fan heller jag fegar ur, jag tar pulvret och stegar fram till kassan. Där får jag lämna mitt namn, så gör man här. När man lämnar sopor på tippen också, då får man lämna sitt namn och bynamn. Mm. mycket pappersarbete i Frankrike. Byråkrati. Det ordet är franskt, det kanske ni visste. Förstå också vilken koll de har på en, myndigheterna, de vet att jag slängt en himla massa skräp och också att jag köpt spackel, enduit, pulvervarianten. Hemma ska jag blanda, det ska sen vila i tio minuter. 2 delar pulver och en del vatten. Enkelt. Jag läser det 5 ggr. Så att jag inte ska göra fel, vill inte misslyckas så här på en gång känner jag. blandar. Det blir klumpigt. Är inte själva iden med spackel att man ska ta bort ojämnheter och inte skapa dom med hjälp av klumpig smet? Rör lite till och strax är spacklet så slätt och fint och jag stryker ut det…DU SKULLE VÄNTA TIO MINUTER…men jag är så förväntansfull så jag kan inte riktigt vänta i 10 dödslånga minuter så jag spacklar lite till med spacklet som jag gjort alldeles själv.

Lisa