Marché aux puces – Clignancourt

Le Marché aux puces de Paris/Saint-ouen, eller The Paris flea market, som skryter om att vara den största loppmarknaden i Europa är för mig, just THE fleamarket, utan tvekan. Jag är ingen shopping-människa men är det nånstans jag shoppar så är det här, och har jag lust att handla så är det hit jag åker. Även om Paris inte är next-door så väntar jag gärna i månader på att få besöka detta myller av allt och ingenting och göra mina inköp. Och det har blivit många under åren. Jag upptäckte marknaden då jag jobbade i Paris och en vän tog med mig dit. Sen var det en stående söndagsutflykt så länge jag jobbade kvar. Det var nu 16 år sedan. Och alla senare Parisresor innehåller definitivt ett besök, ett Paris-måste. Precis som att äta crepes och dricka café au lait bien blanc. Vietnamesiska vårrullar står också på måste-listan, och som tur är finns det gott om vietnamesiska restauranger i närheten.

Just den här gången är det slutet av oktober och efter veckor av regn i Paris skiner solen denna vackra marknadsdag och jag klär av mig lager efter lager tills jag går i linne, med solglasögon på. Som en bra svensk sommardag.

Marknaden består egentligen av många olika marknader. Sammanlagt 2000 utställare, eller säljare, trängs på gatorna mellan Rue Jean Henri Fabre och Avenue Michelet. Området närmast Metrostationen Porte de Clignancourt, är fyllt av nytt krimskrams, skor, basket T-shirts, skinnjackor och väskor men också av Asiatiska och Afrikanska tyger, lampor, smycken och vattenpipor. Tar man till vänster på andra sidan bron fortsätter stånden där de fylls av nytt och gammalt, från ‘alla epoker och från jordens alla hörn’ enligt de själva. På höger sida finns de som varit med ett tag, som har mindre butiker och är mer svårprutade än de som har sitt stånd. Där finns också ett antal gallerior, som Le marché Dauphine (antikviteter) eller Malik (nyheter). Marknaden har blivit mycket mer välorganiserad med åren och erbjuder numera flertalet caféer, toaletter och pedagogiska kartor där olika färger visar var man hittar nytt och gammalt, inomhus och utomhus.

Kring Place Django Reinhardt finns de riktiga gobitarna, där hittar man vintage-kläder, art-deco design och secondhand-möbler och här kan man göra ordentliga fynd. Man kan också passa på att ta en paus på Theatre Café Picolo innan man fortsätter mot marché Paul Bert några meter bort på gatan med samma namn. Där finns åldrade kostymer från franska teatrar, tavlor, smycken, myller av pärlor och plåtburkar, porslin, lampor och lakan och örngott med handknypplade spetsar. Ofta finns det fyndlådor för oss med mindre plånbok, men som sagt, det går att fynda och bara att se allt detta är en upplevelse.

Gubbarna och gummorna som har de här små butikerna är karaktärer väl värda att uppleva. Grannar som de oftast varit under många år har de sina duster, och sina skratt. Här satt jag en gång med sammandragningar i gravidmagen på en liten pall jag fått låna av en dam från en antikaffär. Jag var besviken att jag inte kunde gå runt utan att få sammandragningar, men efter ett tag var jag mycket nöjd då det innebar att jag fick chansen att studera de här människorna, som lever sina veckoslut i sin butik, och spekulera i relationerna dem emellan. Det var en spännande stund och sen dess tittar jag mer på människorna än på grejerna när jag vandrar runt i de smala gränderna.

Marknaden startade redan 1870 och flera små butiker känns verkligen som de har varit med från start. I galleriorna Serpette och Paul Bert är det som att befinna sig i ett konstmuseum, ibland vågar man röra och ibland tvivlar man på om man kan sätta sig i soffan eller om den är en installation. Det kan också vara en 1700-tals möbel med många nollor på prislappen.

Det finns många ställen att äta på, snabbmat eller ordentliga restauranger. Beroende på årstid väljer man sol eller skugga, inne eller ute. Många av restaurangerna har ofta konserter på kvällarna och för att få veta vad som händer var och när är det bara att fråga i närmaste turistbyrå. Marknaden är öppen året om lör-mån och är alltid välbesökt, men det är betydligt lättare att ta sig fram på andra årstider än sommaren. Man tar sig enkelt hit via Metro eller Buss och har man bil finns det gott om parkeringar.

Marknaden har allt, man får mig sig av fransk konst, historia, shopping och människor. Mycket människor. Och vad är egentligen en resa om inte möten med just, människor.

Lisa