Så här i skördetider önskar jag alltid att jag hade ordnat det där potatislandet, växthuset (okej lite sent för den sortens grönsaker men ändå). Så jag kunde gå ut och hämta mig lite lök, persilja och morötter. Jag inspireras av de självförsörjande. Den rikedom det innebär att kunna gå ut i sin trädgård och hämta mat. Jag har dock förstått att jag inte är av den planerande sorten. Därför har jag i 9 år nu prenumererat på en ekologisk grönsakskorg från Ramsjö gård utanför Uppsala. Njuter från augusti till december av deras skörd. (Ramsjö Gård) Jag skulle väldigt gärna leva nära människor som var så där planerande och som faktiskt ordnade det där potatislandet. Som min vän Magnus och hans familj till exempel. De inspirerar på flera sätt genom sitt sätt att leva. Nära naturen, utan att göra för stora ekologiska fotavtryck på vår planet.

Magnus har ett snickeri hemma på sin gård.

Ett snickeri med bara handverktyg. Ingen el, inga maskiner. Han gör staket utan spikar, fönsterkarmar, krattor, liar osv. Han svarvar med sin tramp-svarv och känner de olika träsorterna lika väl som huden på sina barn. Han håller också kurser i hur man jobbar med dessa verktyg. Bevarar konsten att arbeta i trä.

Det luktar ljuvligt när spånet krullar sig och faller ner på det redan täckta golvet. Vinden får trädgrenarna att knacka på rutan och svarven dunkar som hjärtslag. Jag vill bara lägga mig där i spånet och krulla ihop mig. Bara vara.

Lisa