Vad gör vi med alla trasiga?

Grekland juni 2015:

Den sista föreställningen är spelad för denna gång. Det är dags för mig att sammanfatta. Jag försöker att inte känna vanmakt och hopplöshet. Jag försöker se det fina, alla möten, alla skratt som bubblat från magen. All glädje som jag och mina fantastiska kollegor har gett till i alla fall några av alla dessa våra sköraste världsmedborgare, barnen.img_9363 Mitt huvud är fullt av frågor och berättelser. Berättelser från människor vars livsväg nu korsat min. Händer jag hållit och ögon jag sett in i. Livsöden som världen måste få höra om, för att förstå.

Som Ali, 5 år. Som så fort någon låg ner sprang fram och sparkade. Fortsätt läsa ”Vad gör vi med alla trasiga?”

Annonser

Fika?

Min katt är så snäll och bjussar på fika ibland. 14805558_1104867102965438_1979080341_nTack, men jag är inte så hungrig brukar jag säga då.
Katten har alltid varit generös och delat med sig, vilket fick mig att minnas den här lilla episoden från när barnen var små.

Musen

Min yngsta dotter och jag går ut i trädgården en tidig sommarmorgon. På trappen ligger en död näbbmus som vår katt har fångat. Fascinationen är stor och vi tittar och petar, klappar och pillar på de små små tårna. Jag föreslår att vi ska begrava musen men hon vill gärna visa den för Storasyster och Pappa när de vaknar, så hon bär runt på musen lite medan hon väntar. Fortsätt läsa ”Fika?”

Skördetider

Så här i skördetider önskar jag alltid att jag hade ordnat det där potatislandet, växthuset (okej lite sent för den sortens grönsaker men ändå). Så jag kunde gå ut och hämta mig lite lök, persilja och morötter. Jag inspireras av de självförsörjande. Den rikedom det innebär att kunna gå ut i sin trädgård och hämta mat. Jag har dock förstått att jag inte är av den planerande sorten. Därför har jag i 9 år nu prenumererat på en ekologisk grönsakskorg från Ramsjö gård utanför Uppsala. Njuter från augusti till december av deras skörd. (Ramsjö Gård) Jag skulle väldigt gärna leva nära människor som var så där planerande och som faktiskt ordnade det där potatislandet. Som min vän Magnus och hans familj till exempel. De inspirerar på flera sätt genom sitt sätt att leva. Nära naturen, utan att göra för stora ekologiska fotavtryck på vår planet. Fortsätt läsa ”Skördetider”

Paus

Ibland är det som att livet sätts på paus. Alldeles av sig själv. På ett bra sätt. En dag då inget annat finns än en bra lång bok att försvinna in i. Att ta med sig från sängen till frukostboIMG_2891.JPGrdet runt 11-tiden och sen tillbaka igen. För att inte stiga upp igen förrän kl.17, fortfarande med boken i handen. Som att hela universum visste att det var paus är det inte heller någon som ringer, knackar på eller gör andra väsen av sig. Det duggar lite lätt så det är accepterat att inte sätta foten utanför dörren. Dagen var bara ett datum, men boken delade med sig av hela liv.

Tack pausen.

 

Boken hette Simma med de drunknade av Lars Mytting.

img_3293

Lisa

Vem ska älska mig?

Vi kan kalla honom Mohammad. Det här är hans historia:

Jag vet att det sticker i ögonen. Jag vet att ni tänker att de där ‘ensamkommande’ verkar det minsann inte gå någon nöd på. Ni tittar på mina nya Nike för 2000kr och dömer mig med blicken. Låt mig berätta: Mina skor har jag köpt för min sommarjobbslön. Jag tjänade 3000kr på att stå i köket och lägga upp portioner åt era gamla far- och mor-föräldrar som bor på ett hem. Jag mådde bra där, jag kände mig behövd, som att jag hörde till och att jag fick göra något på riktigt. För första gången sen jag kom till Sverige kunde jag sova på nätterna. Jag slapp alla mardrömmar jag vanligtvis har. När jag vaknar kallsvettig och ensam vet jag aldrig var jag är. Fortsätt läsa ”Vem ska älska mig?”

Dags för badrum nr.2

Snart höstlov. Barnen längtar till Frankrike och såklart ska vi åka. Vi har ju dessutom ett badrum att bygga. Ehhh. Har införskaffat stora golvplattor i sten, på ett ställe som sålde ‘second choice’ -kakel. Jag såg dock ingen skillnad från de som var ‘first choice’ så det kändes som ett kap. Ett avlopp och lite rör har jag också köpt. Cement har jag. Det ska nämligen bli en vad fransmännen kallar – douche italienne. Badrummet ifråga är bara 90 cm brett. Det var en gång en trappa som man sedan byggde igen till ett badrum. Så en duschkabin är liksom inte att tänka på. Därför måste jag, vi (läs pappa) bygga upp en höjd för vattnet att rinna ner ifrån. Jag har konsulterat yrkesmän som säger att det inte är svårt alls. Nehe… Fortsätt läsa ”Dags för badrum nr.2”